Referat Hjärnskakning inom idrotten - från akut handläggning till kliniskt resonemang - 6/4/2026

Hjärnskakning inom idrotten - från akut handläggning till kliniskt resonemang

Referat från föreläsning med Kajsa Johansson, Bitr. professon vid Linköpings universitet. Vårdenhetschef på Motions- och idrottsskadenheten Region Östergötland. Ordförande i Swedish Sports Concussion Society.

Under denna intressanta föreläsning presenterades ett aktuellt och kliniskt relevant perspektiv på hjärnskakningar inom idrott, med fokus på både handläggning och rehabilitering. Trots ökad kunskap kvarstår viktiga osäkerheter, särskilt kring effekterna av upprepade huvudtrauman. Forskning pågår och uppdateringar av handläggande är fortsatt att vänta. 

Hjärnskakning graderas inte i svårighetsgrad utan är en funktionell störning i hjärnan som kräver tid för återhämtning. 

Initialt utesluts röda flaggor

Tecken att vara observant på  (de första 24–48 tim)
• Smärta eller ömhet i nacken	• Försämring av medvetandegrad
• Kramptillstånd	• Kräkning
• Dubbelseende	• Svår eller tilltagande huvudvärk
• Medvetslöshet	• Tilltagande oro, irriterad eller aggressiv
• Svaghet eller stickande/brännande känsla i armar eller ben	• GCS <15
• Synligt deformitet av skallen

 

Den idrottare som uppvisar röda flaggor ska inte lämnas ensam och ska bedömas på akuten vid något av ovanstående fynd är positivt.

Hjärntrappan 2.0 markerar tydligt skifte i hjärnskakningsrehabilitering, mot en mer aktiv rehabilitering, där tidig, kontrollerad individanpassad fysisk aktivitet förordas. Hjärntrappan 2.0 bygger på sex steg:

1. Relativ vila (24-48 h) 
2. Pulsökande aktivitet 
3. Idrottsspecifik träning utan riskmoment 
4. Träning utan kontakt 
5. Full träning 
6. Återgång till match 

Minst 24 h mellan varje steg och tiden till full aktivitet är minst en vecka. En viktig princip är att belastning styrs av symtomrespons. En ökning av symtom med 1–2 steg på en 0–10-skala kan accepteras, men vid större eller kvarstående symtomökning ska aktiviteten avbrytas eller aktivitet backas enligt hjärntrappan. Mer guidning i hjärntrappan kan finnas i en artikel publicerad i Läkartidningen som Kajsa tipsar om: 

Vid uppstart av konditionsträning bör symtombördan i vila inte överstiga ca 7/10. Belastningen kan därefter ökas successivt, exempelvis genom intervallbaserad cykling där både ansträngning (RPE) och symtom följs noggrant.

Detta understryker vikten av ett dos-respons-tänk även vid hjärnskakning – något som känns väl igen i fysioterapeutiskt resonemang vid andra tillstånd.

De flesta återhämtar sig relativt snabbt och 93% är symptomfria inom 10 dagar och drygt hälften är tillbaka till sin idrott inom en vecka. Hjärnan förefaller dock behöva ca 30 dagar för full återhämtning, vilket återspeglas i rekommendationen om en successiv och kontrollerad återgång till aktivitet. Detta speglar svårigheten för medicinsk personal runt en idrottare, att hålla personen från spel då de inte upplever symptom. Under dessa 30 dagar finns pågående neuroinflammation och metabolisk kris och ett nytt huvudtrauma under denna period kan leda till kraftig försämring även vid ett lätt trauma. 

En mindre grupp utvecklar långvariga besvär, ofta benämnt post concussion syndrome (PCS). Symtombilden är bred och kan inkludera; kognitiva svårigheter som koncentration och minne, sensoriska symptom som ljus- och ljudkänslighet och yrsel, emotionella besvär som oro och nedstämdhet samt kroppsliga symptom som huvudvärk, trötthet och sömnstörning. 

Hos de med kvarstående symptom efter 30 dagar har ett sk Tau-protein hittats i hjärnbalken vid undersökning med PET/MR. Liknande protein ses hos patienter med Alzheimers och Parkinson. 

Om besvär kvarstår efter cirka 30 dagar bör man inte enbart se det som en “långdragen hjärnskakning”, utan aktivt undersöka andra bidragande faktorer. Finns det störningar i ögonmotorik? Yrselproblematik (t.ex. BPPV)?  Cervikal smärta och dysfunktion? Fysisk inaktivitet, undvikandebeteende? Träningsintolerans? Psykologiska faktorer såsom stress och oro? 

Detta perspektiv ligger nära ett modernt biopsykosocialt synsätt som vi känner igen från MDT-resonemang och ”Drivers of pain and disability”. Resonemanget betonar vikten av att söka efter bidragande faktorer till symtomen snarare än att se dem som en enhetlig diagnos.

/referat skrivet av Angelica Gunnarsson