Vanliga missuppfattningar om MDT/ Mekanisk Diagnostik och Terapi/ McKenziemetoden®

Det finns många missuppfattningar om MDT, flera av dessa beskrivs nedan:

Sweden Common Misconceptions v3

Låt oss diskutera ovanstående punkter för att mer exakt beskriva vad MDT är:

Är McKenzie inte bara en serie övningar?

Även om övningar är en viktig del, så handlar MDT övergripande om en systematisk bedömningprocess och ett problemlösningsparadigm. Under anamnesen samlar vårdgivaren in information om hur symptomen påverkas av olika rörelser och positioner som patienten utför i vardagen. Redan under anamnesen kan vårdgivaren preliminärt klassificera patients besvär. För det första, är det ett problem med en mekanisk påverkan, en medicinsk påverkan, eller en biopsykosocial påverkan, eller är det en kombination av ovanstående? För det andra, om besvären bedöms vara mekaniska, till vilken undergrupp av MDT-syndromen kan besvären härledas. Den fysiska undersökningen, som omfattar en serie av belastningsstrategier, bekräftar eller avfärdar den preliminära diagnosen.

Handlar inte McKenzie bara om derangement?

Även om Derangementsyndrom är mycket vanliga, så är det inte det enda syndromet inom MDT. Klassifiseringssystemet består av flera olika undergrupper. Derangemnet, artikulär eller kontraktil dysfunktion, posturalt syndrom, atypisk mekanisk tillstånd, långvarig smärta, inflammatorisk artit/os, postkirurgi, perifer nervskada, radikulärt syndrom utan riktningspreferens, soft tissue, structurally compromised, trauma.

Handlar inte McKenzie inte bara om extensionsövningar (bakåtböjningar)?

Även om extension är en vanlig behandlingsrekommendation så beaktas alla rörelser i både bedömning och behandling. Träningsriktningen som används vid behandling är beroende av det symptomatiska och mekaniska svaret på upprepade rörelser eller kvarhållen positioner som framkommer vid undersökningsprocessen. 

Handlar inte McKenzie inte bara om den intervertebrala disken?

Tidigare användes den diskogena modellen för att förklara derangement i ryggen. Derengemnet sker dock i alla leder och fenomenet är inte helt utforskat än. Det måste understrykas att MDT inte är beroende av en patoanatomisk diagnos, utan är uppbyggd kring ett gediget klassificeringssystem baserat på symtomatiska och mekaniska svar på upprepade rörelser, som leder till önskad behandlingstrategi.

Handlar inte McKenzie inte bara om upprepade rörelser till ytterläge?

Statiska positioner och rörelser till medelläge är exempel på alternativa krafter som kan användas.

Hur hanterar McKenzie metoden den biopsykosociala aspekten av smärta?

Med stark betoning på utbildning och patientinflytande, är MDT ett mycket starkt biopsykosocialt system vid behandling. Inom MDT utbildas vårdgivaren för att kunna identifiera psykosociala faktorer som emotinella, kontextuella och kognitiva aspekter, vilket kan til exempel röra sig om rörelserädsla, undvikandebeteende och olämpliga copingstrategier.

Används manuell terapi inom McKenzie?

Även om MDT primärt använder ett "hands off" tillvägagångssätt, är manuell mobilisering och manipulation kraftprogressioner som kan användas i behandlingen. Fokus inom MDT ligger främst på utbildning och egenvårds- behandling i syfte att minska beroendet av terapeuten och ge patienten ökat inflytande.

Kan McKenzie metoden användas på extremitetsleder?

Bedömning och klassifikation enligt MDT kan även framgångsrikt användas vid besvär i extremiteterna med ökat stöd i ny forskning.

Sammanfattningsvis är MDT ett klassificeringssystem. Det syftar till att skilja mellan mekaniska och icke-mekaniska orsaker till smärta och funktionsbegränsning. Symptomatiska och mekaniska förändringar bedöms med upprepade rörelser och kvarhållna positioner.