Vanliga missuppfattningar om MDT/ Mekanisk Diagnostik och Terapi/ McKenziemetoden®

Det finns många missuppfattningar om MDT, flera av dessa beskrivs nedan:

Låt oss diskutera ovanstående punkter för att mer exakt beskriva vad MDT är:

MDT är inte bara en serie övningar

Även om övningar är en viktig del, så handlar MDT övergripande om en systematisk bedömningprocess och ett problemlösningsparadigm. Under anamnesen samlar vårdgivaren in information om hur symptomen påverkas av olika rörelser och positioner som patienten utför i vardagen. Redan under anamnesen kan vårdgivaren preliminärt klassificera patients besvär. För det första, är det ett problem med en mekanisk påverkan, en medicinsk påverkan, eller en biopsykosocial påverkan, eller är det en kombination av ovanstående? För det andra, om besvären bedöms vara mekaniska, till vilken undergrupp av MDT-syndromen kan besvären härledas: derangement, dysfunktionssyndrom, posturalt syndrom eller gruppen övrigt? Den fysiska undersökningen, som omfattar en serie av belastningsstrategier, bekräftar eller avfärdar den preliminära diagnosen.

MDT handlar inte bara om diskogena besvär/derangement

Även om Derangementsyndrom (diskogena ryggbesvär) är mycket vanliga, så är det inte det enda syndromet inom MDT. De andra två syndromen - dysfunktion och posturalt syndrom är viktiga kliniska tillstånd. Den fjärde klassificeringen är ”Övrigt" och består av ett antal undergrupper av diagnoser som kan kännas igen av en MDT- kliniker och förvaltas på lämpligt sätt. Bland undergrupperna finns bland annat spinal stenos, långvarig smärta, och bäckenledsbesvär.

MDT handlar inte bara om extensionsövningar (bakåtböjningar):

Även om extension är en vanlig behandlingsrekommendation så beaktas alla rörelser i både bedömning och behandling. Träningsriktningen som används vid behandling är beroende av det symptomatiska och mekaniska svaret på upprepade rörelser eller kvarhållen positioner som framkommer vid undersökningsprocessen. 

MDT handlar inte bara om den intervertebrala disken

Medan den diskogena modellen är ett bra sätt att förklara derangementsyndromet i ryggen, är den verkliga orsaken till de flesta ländryggsbesvären inte känd. Det måste understrykas att MDT inte är beroende av en patoanatomisk diagnos, utan är uppbyggd kring ett gediget klassificeringssystem baserat på symtomatiska och mekaniska svar på upprepade rörelser, som leder till önskad behandlingstrategi.

MDT handlar inte bara om upprepade rörelser till ytterläge

Statiska positioner och rörelser till medelläge är exempel på alternativa krafter som kan användas.

MDT ignorerar inte den biopsykosociala modellen

Med stark betoning på utbildning och patientinflytande, är MDT ett mycket starkt biopsykosocialt system vid behandling. Inom MDT utbildas vårdgivaren för att kunna identifiera psykosociala faktorer, inklusive rörelserädsla, undvikandebeteende och olämpliga copingstrategier.

MDT utesluter inte manuell terapi

Även om MDT primärt använder ett "hands off" tillvägagångssätt, är manuell mobilisering och manipulation kraftprogressioner som kan användas i behandlingen. Fokus inom MDT ligger främst på utbildning och egenvårds- behandling i syfte att minska beroendet av terapeuten och ge patienten ökat inflytande.

MDT handlar inte bara om ryggbesvär 

Bedömning och klassifikation enligt MDT kan även framgångsrikt användas vid besvär i extremiteterna med ökat stöd i ny forskning.

Sammanfattningsvis är MDT ett klassificeringssystem. Det syftar till att skilja mellan mekaniska och icke-mekaniska orsaker till smärta och funktionsbegränsning. Symptomatiska och mekaniska förändringar bedöms med upprepade rörelser och kvarhållna positioner.